OM ALLA MINA VÄNNER ÄR VACKRA ÄR JAG EN YTLIG MÄNNISKA DÅ?
Jag har många vänner, riktigt många faktist.
Jag har några jag inte tycker om egentligen,
och några jag tycker om så mycket att jag inte
vet vart jag ska göra av all tycka-om-glädje.
Ibland får man nya vänner, och ibland får man
tillbaka gamla. Ibland inser man att man har
vänner och ibland tror man att man är ensam.
Ibland får man veta att man har en vän som
man visste om fast på ett annat vis. Och
sånna vänner är oftast inte helt som alla andra
vänner man har. Man vill ha dom men man
har nog ganska svårt för dom, egentligen.
Svårt att låta bli. och att vara sigsjälv. Man
är nog helst av allt den man tror att de vill att
man ska vara. Eller som man själv vill att
de ska vara.
Jag har många vänner, några är nära och några
är långt ifrån. Några är jag bara töntig med
och några är jag bara kärleksfull med några
är jag ofta seriös med och några vet just inget
om mig, egentligen.
Vilka vänner är viktigast och varför, behöver man alla vänner?
Behöver man de man egentligen inte tycker om?
Tycker man inte om dem för att andra inte gör det eller
för att man personligen inte klarar av personen ifråga?
Vilka vänner stanna och vilka vänner går, egentligen?
Vilka vill man spara och vilka, vill man själv lämna?
Jag har många vänner, och
Jag får nya vänner hela tiden.
Men hur vet jag, vilka som stannar?
jag stannar som fan.. eller?! ;D
tycker du att jag är en av dem som inte känner dig, egentligen?
hoppas, tror, vill.
du är min vän, är jag din?
ja, det är la klart!
...om det var mig du mena :/
oj, det kanske inte ens var du som skrev det!!
haha, du är min vän vare sig du vill eller inte! XD haha ;D
hur kommer det sig,förresten att vi grubblar på samma sak, samtidigt?
jag grubblar nog ALDRIG på detta. är jag blind då? jag tar dig, louise, förgivet.
och så blir jag tårdrypande lycklig av den mittersta bilden med alla vinglas.
vad fiiiiint det var 06-07 egentligen.