NATTBUSSEN MISSADE MIN HÅLLPLATS. DET BLIR EN LÅNG VÄG ATT GÅ ENSAM MEN HEM LJUVA HEM. HÄR SKINER SOLEN IGEN.
allmänt frustrerande när bloggar försvinner. skrev nyss (10 sek sedan) en lång och vältalig blogg om arbetslöseten i mitt liv. men den försvann i tomma intet. (detta kan vara en långsökt ursäkt för att ni inte ska tycka att jag är en dålig bloggare - att det här är när jag är sur och arg över att mitt förra inlägg försvann) men så var det i alla fall.
jag borde kanske vara sur. men det är jag inte. här om dagen satt jag på bussen och blev glad.
jag klev på 18 rätt sent och skulle hem. en glad busschaufför mötte mig och pratade glatt. sen liten tant med snälla ögon hejjade stumt och log och en utländsk man hejade på alla sina medresenärer när han klev på (vilket iofs bara var jag och tanten). jag lyssnade på elin sigvardsson i ena örat och bussen i det andra och klev av bussen utanför mig. mannen lät mig kliva av först och nickade snällt. - då var livet jätte bra.
men sen har jag varit rätt sur några stunder. konstigt nog minns jag ingen av dom. eller varför. är det konstigt eller bara hälsosamt?
jag borde kanske vara sur. men det är jag inte. här om dagen satt jag på bussen och blev glad.
jag klev på 18 rätt sent och skulle hem. en glad busschaufför mötte mig och pratade glatt. sen liten tant med snälla ögon hejjade stumt och log och en utländsk man hejade på alla sina medresenärer när han klev på (vilket iofs bara var jag och tanten). jag lyssnade på elin sigvardsson i ena örat och bussen i det andra och klev av bussen utanför mig. mannen lät mig kliva av först och nickade snällt. - då var livet jätte bra.
men sen har jag varit rätt sur några stunder. konstigt nog minns jag ingen av dom. eller varför. är det konstigt eller bara hälsosamt?
Kommentarer
Trackback