Louise Niska

Vissa kallar det dyslexi, andra kallar det nykär.
du vet när man inte kan stava för man tänker på annat
och när man inte kan läsa för att man vill hinna med att träffas.
när man skriver jätte jätte fort för att få fram och ut det man vill säga.


och i början kanske man måste vara hemlig med varandra och lite blyg
tills alla vet och det går bra att springa fram och pussas när man ses igen
efter så lång tid kanske till och med två eller ja kanske tre hela långa dagar
men kan nästan känna varandra mer än vad riktiga nära vänner faktist gör
och man bara kladdar massor av löjligt tjafs som att du är så söt, så fin

Tyvärr har jag ju aldrig haft problem med att läsa, skriva går oftast också ganska bra. tyvärr

men jag känner två som är vackra. en av dem, den vackra blonda fyller år idag.
den är min vän och jag vill faktist ha det så, för han är verkligen verkligen vacker.
den andra har jag kännt närmare än vad jag kännt de flesta, den vackra brunhåriga.
hon ler med hela ansiktet och har den perfektaste kropp och själ en människa kan ha.
dom två tillsammans är jobbigt fint och kärleksfyllt och gulligt och jag blir så avensjuk.
men jag är ju inte kär, har aldirg vart kär och blir det nog inte än på ett tag heller.

jag har i alla fall den vackra blonda, den söta brunhåriga när de har tid.
annars och jämt vet jag att jag har de tre människor jag älskar mest
Nelly hon är allt. Elvira tar mig med storm. Elias som vet näst intill allt.

Jag behöver inte vara dyslektiker för att orka.
vänner är det bästa som finns.
dom två vackra -vänner de med, är också det bästa som finns.


' När hösten kommer och tiden gått för fort, när allt känns på rutin och redan gjort
ska jag samla mina krafter och göra nånting stort, för dig. '


jag   var   som   vanlig   tills   jag  kom   in   igen .   du   hade   en   vit   kappa .
du   var   som   vanligt   tills   jag  kom   in   igen . jag blev rädd.