Louise Niska

En dag snart
Tröttnar jag på stilen som han har,

snart söker han min kärlek, ingenstans finns någon kvar.

och jag har glömt hans trygga, vackra famn.

Men jusst nu, är det hans

blåa ögon som leder mig någonstans

jag klarar inget mer

jag faller längre ner

en dag ska han inte längre vara allt jag vet

den dagen har jag sökt en evighet

En dag snart, ska jag glömma alla fina dar och snart

hans mjuka varma hud, det sätt han log, höll om mig, klart

att nån dag nu så har jag börjat om

Men en ensam dag igen

självklar saknad mitt bland,

vin och sourcream, allt i rapid.

jag vill ju sluta, undra vart han gick

vad han gör jusst nu

och vad jag gav, och vad jag fick

åh jag önskar att han var precis intill..